Snart är det dax. idag var det sista dagen på jobbet. Många kramar och snälla ord. Jag är alldeles för förvirrad just nu för att inse att jag inte kommer att gå dit imorgon men snart, väldigt snart kommer jag att fälla en tår. Jag känner redan nu hur mycket jag kommer att sakna alla. Ska jag verkligen inte gå tillbaka dit mer? Snyft....
Det här fina armbandet fick jag av jobbet.
Det är så fint att jag aldrig kommer att ta det av mig.
Patrik kom och hämtade mig efter jobbet, jag hade nog inte kunnat köra. Kände mig alldeles svag och kall och varm och förvirrad. Har nog redan jobbabstinens. Jag borde kanske ha trappat ner lite långsamt så det inte blev en sån chock?
Imorgon ska jag cykla och lämna barnen i lugn o ro sen ska Patrik o jag cykla ner med cykeln och ta förväl av den (cykeln alltså). Den är såld till Zandra som kommer att vårda den som sin baby. Eller hur?
Sen ska vi äta lunch tillsammans. Mysigt.
Det känns verkligen som att det är början på resten av mitt liv. Jag vet att det är en klyscha men det känns verkligen så. Fantastisk frihetskänsla!
Nu är det nästa grej att se fram emot; på söndag så skickar vi iväg grejorna. Kommer att kännas konstigt att bara lämna huset med all grejorna i och sen nästa gång vi ser dem så står de på plats i huset, i England. Mysko men bra. Skönt att slippa packa och bära.
Go natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar